Exempel på text

Tinderhäst (pastisch på Gilgamesh)

Jag bryter hästar,

tämjer ökenhästar

som springer över dom döda i jorden.

I öknen och jorden

ser jag

sorgsna hästar, vilda hästar

som trampar över dom döda i jorden

och över jorden som ligger över dom döda som ligger i jorden.

Jag ser hästarna på fältet, på fältet ser jag hästarna.

Tinderhästar

tindrar och gnistrar

som ett glittrande ljussken

lyser mina hästar

i ljusblixtar och sommarrök,

ett andetag och konstigt väder; blod strömmar ur jorden.

Jag ser dom döda i jorden.

Jag ser ljuset som strömmar över jorden.

Jag ser hästen i skogen

och jag förstår att hästen vill till skogen.

*

Hästen i skogen del 1.

Hästen längtade till skogen,

därför sände jag iväg hästen ut i skogen.

Hästen sprang iväg, men kom tillbaka,

det fanns ingen plats för den att vila så den kom tillbaka.

Jag ser att hästen kom från skogen

och jag förstår att hästen vill tillbaka till skogen.

Därför sände jag iväg hästen ut i skogen.

Hästen i skogen del 2.

Hästen längtade till skogen,

därför sände jag iväg hästen ut i skogen.

Hästen sprang iväg, men kom tillbaka,

det fanns ingen plats för den att vila så den kom tillbaka.

Jag ser att hästen kom från skogen

och jag förstår att hästen vill tillbaka till skogen.

Därför sände jag iväg hästen ut i skogen.

Hästen i skogen del 3.

Hästen längtade till skogen,

därför sände jag iväg hästen ut i skogen.

Hästen sprang iväg, men kom inte tillbaka,

den hittade en öken, sprang runt och tindrade

och kom inte tillbaka.

*

Jag ser ett konstigt väder över öknen.

Jag ser blod som strömmar ur jorden,

och jag ser hur det strömmar över dom döda i jorden.

Jag ser ljuset.

Jag ser sommarröken

och hästen i skogen

som springer runt och tindrar

när det brinner i skogen.

Jag ser hur jag bor med mina tinderhästar i öknen

som ligger över dom döda i jorden,

och hästarna springer över dom döda i jorden.

Det är sorgsna hästar, vilda hästar

som trampar över dom döda i jorden.

Jag ser hur det tindrar och gnistrar,

som ett glittrande ljussken lyser mina hästar

i ljusblixtar och sommarrök.

Jag ser ett andetag och konstigt väder över öknen

men jag kan inte se någonting

annat än hästar i öknen.

*

Jag sa till den, till öknen:

”Låt mig ta dina döda

och få dom att bygga mig en stad

och bygga en stad åt dom döda i öknen

och sedan lära dom att leva

för om du inte låter dom leva

kommer dom döda

att för evigt vara döda

och jag kommer inte att kunna se någonting

om endast döden blir kvar

kommer dom döda

aldrig att bygga mig en stad

för dom kommer att ligga för evigt i jorden

och det kommer att vara mörkt för mig på jorden

och till slut kommer jag som är levande

ligga för evigt i jorden

och alla som till slut ska bli döda

kommer att översvämma jorden

och själva bygga en stad för dom döda

medan jag för evigt kommer att ligga i jorden

och aldrig kunna lära dom att leva

för om du inte låter mig leva

kommer dom döda

att för evigt vara döda

och jag kommer inte att kunna se någonting

i öknen där dom döda själva bygger en stad för dom döda

som är helt själva i öknen.”

 

Och öknen sa till den levande, till mig som lever:

”Du kan inte tämja en öken.

Du kan tämja hästar som springer i öknen

men du kan inte tämja någonting som är dött.

Du kan inte tämja mig som är öken

eller dom döda som ligger i jorden under öknen

där det är varmt och naglarna växer där det är varmt

och ingenting annat kan växa i öknen där det är varmt

och ingenting annat än naglar kan växa på dom döda

och ingenting annat kan växa i det döda

förutom naglar om det är varmt.

Dina hästar springer över jorden, över jorden tar dom sig fram.

Dina ökenhästar

som springer över dom döda i jorden,

och som springer över jorden som ligger över dom döda som ligger i jorden,

och över jorden som ligger över dom döda som ligger i jorden

ligger öknen där dina hästar tindrar och gnistrar.

Det är sorgsna hästar, vilda hästar

som trampar över dom döda i jorden.

Du bryter hästar,

tämjer ökenhästar

som springer över dom döda i jorden

och över öknen

där du inte kan se någonting annat än hästar.

Du kan inte se någonting annat än hästar i öknen.

Du kommer inte att kunna se någonting

när dom döda bygger en stad i öknen.

Du kommer inte att kunna se någonting

i öknen där dom döda själva bygger en stad för dom döda

som är helt själva i öknen.

Medan du för evigt ligger i jorden

där du aldrig kan lära dom döda att leva

för jag låter dig inte leva

för evigt,

för när du är död

kommer du och dom döda

att för evigt vara döda

och du kommer inte att kunna se någonting annat än hästar

i öknen,

i öknen

kommer du inte att kunna se någonting annat än hästar.

Dina sorgsna hästar, dina vilda hästar

kommer att bli sorgsnare

när du dör.

Dom kommer att bli vildare

när du dör.

Du kommer att se dina hästar.

Du kommer att se hur dom kryper på magen,

med magen tar dom sig fram.

Du kommer att se ljuset

hur det tindrar och gnistrar.

Du kommer att se sommarröken

och hästen i skogen

som springer runt och tindrar

när det brinner i skogen.

Men du kan inte se mig som är öken

och du kan inte se någonting i öknen

där dom döda ska ligga i jorden

tills dom översvämmar jorden.

och dina hästar kryper på magen, med magen tar dom sig fram

över jorden.”

 

Jag sa till den, till öknen:

”Jag vet när det är bestämt.

Jag vet när jag ska dö.

Jag drömde det på natten

när jag låg under elden,

när han som kommer om natten

ger liv i elden.

Han som eldar i natten ger liv i elden

så att den inte falnar,

så att dom sovande inte fryser

och jag låg under elden.

Jag såg hur den tindrade och gnistrade.

Jag såg ett glittrande ljussken

med ljusblixtar och sommarrök,

ett andetag och konstigt väder; blod strömmar ur jorden.

Jag såg dom döda i jorden.

Jag såg ljuset som strömmar över jorden.

Jag såg hästen i skogen

och jag förstod att hästen vill till skogen.

Jag vet när det är bestämt.

Jag såg min tinderhäst

och det var fruktansvärt

men elden var varm och skön

och jag sov länge under elden.

Därför vet jag när det är bestämt.

Därför vet jag när jag ska dö.

 

Och öknen sa till den döda, till mig som är död:

”Du såg det, när du fick besök under natten

av han som kommer om natten

med eld.

Han eldar där det är mörkt och han värmer dom som sover,

när han kommer om natten

med eld.

Han bor i öknen

där han ser allt, vet orsaken för världen,

där han vet allt, och berättar orsaken för världen,

där han eldar och är den ende som ser allt i öknen,

där han eldar och är den ende som vet allt i öknen.

Han ser Det Stora i mörkret

och han värmer dom som sover

så att dom ser Det Stora i mörkret,

och dom ser hur stor han är i mörkret.

Han är fruktansvärd när han kommer om natten

men elden är varm och skön

och dom sov länge under elden.

När det var natt och allt var kallt och mörkt

drömde du om honom som gjorde dig varm och skön.”

*

Han som kom om natten.

Han som gav liv åt elden.

Han reste sig bortom avstånden.

Han reste sig bortom utmattningen.

Han såg Det Stora.

Han såg Det Fruktansvärda.

Han fick kunskap om det som fanns före öknen.

Och då han kände till det gömda

högg han in sin berättelse i sten.

Och jag läste den, berättelsen han huggit in i sten:

 

Allt jag har är en tinderhäst.

Allt jag ägde offrade jag på hästen.

Allt silver som jag ägde offrade jag på hästen.

Allt guld som jag ägde offrade jag på hästen.

Vad jag än ägde offrade jag det på hästen.

Och jag sände iväg den i skogen,

till skogens portar.

Hästarna kunde inte se varandra.

Hästarna kunde inte se mig.

Inte heller kunde hästarna ses från himlen.

Inte heller kunde hästarna ses av mig.

Hästarna kröp ihop som hundar,

dom kröp ihop mot den yttre väggen.

Varje var vägg var 60 meter hög.

Varje dörr på väggen var 40 meter hög.

Hästarna krossar skogens portar

och krossar dörrposterna, slår ner dörrarna.

Och endast skogen blir kvar.

Och skogen strövar omkring på jorden.

Och den skall äta dom levande,

skogen kommer att översvämma allt levande!

Och dra fram över hästarna som ett krig.

Allt jag har är en tinderhäst.

Allt jag ägde offrade jag på hästen.

Vad jag än ägde offrade jag det på hästen.

Jag försedde hästen med sex hinkar,

Jag delade hästen i sju delar,

Hästens rygg delade jag upp i nio delar.

Jag hamrade i vattenpluggar på hästen.

25 liter asfalt hällde jag i hinkarna,

15 liter asfalt hällde jag även in i hästens mun.

15 liter bar jag själv.

Och 10 liter olja tätade jag med.

Och 5 liter olja drack jag själv.

Och jag sände iväg hästen i skogen,

till skogens portar.

Hästarna kunde inte se varandra.

Hästarna kunde inte se mig.

Inte heller kunde hästarna ses från himlen.

Inte heller kunde hästarna ses av mig.

Hästarna kröp ihop som hundar,

dom kröp ihop mot den yttre väggen.

Varje var vägg var 60 meter hög.

Varje dörr på väggen var 40 meter hög.

Hästarna krossar skogens portar.

Och krossar dörrposterna, slår ner dörrarna.

Och endast hästarna blir kvar.

Och hästarna strövar omkring på jorden.

Och dom skall äta dom döda,

hästarna kommer att trampa på dom döda!

Och dra fram över skogen som ett krig.

*

Allt jag har är en tinderhäst.

Allt jag ägde offrade jag på hästen.

Allt silver som jag ägde offrade jag på hästen.

Allt guld som jag ägde offrade jag på hästen.

Vad jag än ägde offrade jag det på hästen.

Och jag sände iväg den i skogen.

Och den drog fram över skogen som ett krig.

 

Rodi Basboga