Utvald bild

Kursdeltagare berättar…

Några berättelser från tidigare kursdeltagare:

 

Per Olof (PeO) Gustafsson

Per Olof (PeO) Gustafsson

Jag började på Allmän linje Åk 2 1964-1965 och gjorde ”lumpen” 1966. Därefter provade jag många yrken men fastnade för yrket som personlig assistent i mer än 20 års tid.

Min tid på Geijerskolan var fylld av glädje, inspiration och kamratskap. Kanske är det därför jag beslutade mig för att börja på Geijerskolans Målerilinje 2012, nästan femtio år senare, när jag gick i pension.

När jag gick på skolan var det separata elevhem för kvinnor och män, men på lördagar mellan lunch och middag fick vi besöka varandras elevhem. Man var tvungen att ha särskilt tillstånd för att ha bil på skolan och vi hade så kallat hemreselov var tredje helg. Övriga helger var man kvar på skolan och deltog i körframträdanden och någon form av folkdans som kallades ”Tjolitta” i Geijersalen.

Jag fick lära mig mycket på skolan, bland annat respekt för andra människors sätt att vara.
Det som är bra med folkhögskolan är att man får studera efter sin egen förmåga och intresse.
Om jag ska sammanfatta min tid på Geijerskolan med 3 ord blir det: Följ din Genius. Det var rektor Ingvar Sahlins avskedsord till eleverna när han delade ut skolans märke vid avslutningen.

Detta är en ytterst kortfattad redogörelse för min tid på Geijerskolan. Det finns mycket mer att berätta men det kan vi ta en annan gång.

 

Carina Ekman

Carina Ekman

Jag gick teaterlinjen 1969-70 under ledning av Georg Malvius.

Efter Geijerskolan fortsatte jag först att arbeta som den ekonom jag var utbildad till innan. Sökte scenskolan när jag gick på Geijerskolan, men kom inte in. Och sen kom familjelivet i vägen. Men 1982 då jag var anställd på Karlstads Studentkår sökte jag tjänstledigt och började arbeta som skådespelare på TURteatern Värmland och sa sen upp mig från studentkåren. Under alla åren dessförinnan höll jag igång mitt skådespeleri, dels i Värmlänningarna där jag mötte Georg Malvius första gången, men också i olika amatörteatergrupper. Mellan 1982-1998 arbetade jag till största delen som skådespelare, förutom på TURteatern även på Östgötateatern och under fem år på Västanå Teater. 1998 anställdes jag på dåvarande Film i Värmland, numera Kulturcentrum Region Värmland och har arbetat med att utveckla kort- och dokumentärfilm som filmkonsulent.

Tiden på Geijerskolan minns jag som mycket intensiv. Vi gjorde hela sju föreställningar under året, jag sökte till scenskolan men jag mötte också min före detta man Thomas Ekman på skolan. Vi förlovade oss där och var tillsammans ända till 1984 och fick också två barn tillsammans. Thomas gick tyvärr bort för två år sedan.

Ett speciellt minne inträffade när jag var ordförande i elevrådet och rektor Ingvar Sahlin kallade oss till möte med biskop Gert Borgenstjerna som var styrelseordförande på skolan. Ingvar ville införa besöksförbud efter kl. 18 mellan manliga och kvinnliga studerande. Gert Borgenstjerna frågade då försynt vad Ingvar var rädd för. Tror du att pojkarna och flickorna kommer att ligga med varandra, frågade han. Vet du Ingvar, det kan de göra på eftermiddagen också. Men besöksförbudet infördes och det blev många spännande händelser med klättrande pojkar på husväggar. Thomas och jag förlovade oss och det gav ett större utrymme för att umgås.
Ett annat minne är helgerna när vi hade ”Tjolitta”, lekte lekar och dansade sällskapsdanser och där någon klass skulle uppträda. Att få sjunga i kören var också något jag uppskattade.

Det viktigaste jag fått med mig från Geijerskoletiden är såklart mycket kunskap inom teatern. Georg var en duktig teaterlärare. Även Essie Sahlin, som vi hade i bl. a. filosofi, var mycket inspirerande. Hela folkhögskolans idé om att man skulle jämföras med sig själv och sina egna framsteg fann jag mycket tilltalande. Kamratskapet; vi tillbringade många helger på skolan och umgicks eftersom det bara var tillåtet att resa hem vissa helger.

Jag tror aldrig jag skulle jobbat så länge som skådespelare och haft det stora kulturintresse som jag har om jag inte gått det här året. Men självklart är det faktum att jag träffade Thomas och vi fick våra barn Lina och Erik något som påverkat mitt hela liv.

Själva skolformen, där man börjar med utgångspunkt från sig själv och var man befinner sig och utvecklas därifrån, tycker jag är bra. När det är internat så ger det också så stora möjligheter att utvecklas tillsammans med andra och att man kan arbeta med som i mitt fall flera teaterprojekt, eftersom det åtminstone då var mycket friare schema än i en vanlig skola. Vi använde ju också mycket av vår fritid till att repetera m.m.

Till de som funderar på att läsa på folkhögskola säger jag att det ska de absolut göra. Tycker att alla människor borde tillbringa minst ett år på en folkhögskola.

Om jag fick sammanfatta min tid på Geijerskolan med tre ord, blir det:
Stimulerande – engagerande – livsavgörande.

 

Jonatan Torella

Jonatan Torella

Jag studerade på allmän linje och kantorsutbildningen 1987-1992.

Jag kan inte säga att åren på Geijerskolan förde mig in på en spikrak bana. Efter Geijerskolan har jag gjort många olika saker. Jag pluggade på musikhögskolan, har jobbat som lärare, jobbat på filmateljé, kört buss, mm, mm. Länge fanns musiken med som en röd tråd i livet men 2007 släppte jag musiken ganska totalt.

Jag har övervägande bra minnen från Geijerskolan. Jag minns tiden där som utvecklande, trygg och en tid då jag lärde känna enormt mycket nya människor som jag inte skulle lärt känna hemma i Stockholm. Många av de människorna har jag fortfarande kontakt med.
Min tid på Geijerskolan var också de sista åren av det gamla folkhemssverige vilket framkallar en del nostalgi och en del klaustrofobi såhär i backspegeln.

Jag har enormt många speciella minnen. Det minne som står ut så här 27 år efteråt är den allra första middagen på skolan, när matsalen fylldes av Allas ögon, sjungen i fyra stämmor. För mig var körsång live något helt nytt, jag blev alldeles tagen. Det var enormt stort för mig. Att sjunga i kör var en av de viktigaste sakerna som jag fick med mig från skolan förutom mina nya vänner.

Jag skulle beskriva folkhögskolan som en skola för många olika behov. Dels har den en möjlighet att erbjuda trygghet och rutiner för unga människor som just lämnat sina barndomshem. Folkhögskolan är utmärkt för den som vill fördjupa sig i något specifikt intresse oavsett om det förväntas leda till en vidare karriär eller om det bara handlar om att tillfredsställa sin kunskapstörst. Vidare erbjuder den möjlighet att ta igen illa använd skoltid i grundskola och gymnasium.

Det mycket speciella är det faktum att man oftast bor på internat. Man lever, pluggar, leker, och äter tillsammans. Det ställer krav på ens förmåga till ansvarstagande och samarbete.
Till den som funderar på att plugga på folkis säger jag: Gör det! (men fundera på vad du vill uppnå).

 

Carita Höök

Carita Höök

Jag gick på Geijerskolan 1991-93 och gick först på Allmän linje med musikinriktning inklusive Skrivarprofilen och sen ett år på Musiklinjen med afroinriktning.

Efter det gick jag Musikhögskolan i Malmö och utbildade mig till sångpedagog inom afrogenren och jobbade i Skåne i några år, bl.a. på musikgymnasium och på musikhögskolan.

Min tid på Geijer var en period med stor utveckling både på det personliga planet och inom mina färdigheter. Det jag minns som så fantastiskt var stämningen på skolan, närheten till varandra på internatet, värmen och glädjen. Att bo och leva på internatet är nog det som jag minns tydligast. Jag träffade min man under dessa år och jag fick också många vänner för livet. Jag minns många härliga stunder i köken på kvällarna där vi diskuterade, lyssnade på musik och såg på film. På min tid fanns också ett litet fotolabb vid sal 3 och där framkallade vi bilder när vi varit ute på fotopromenader. Jag skrev mycket texter och dikter under dessa år. Kreativiteten flödade och kreativiteten var nog just det som var allas vår gemensamma nämnare.

Den känslan är något som följt mig hela livet. Längtan att få skapa, att få vara delaktig i en kreativ process.

Folkhögskola för mig står för just kreativitet hand i hand med personlig utveckling. Det har präglat mig i mitt jobb som sånglärare. Jag älskar att befinna mig i något pågående, något som formas här och nu. Jag älskar känslan av att det hela tiden finns nya saker att lära sig och upptäcka, att man aldrig blir klar och färdiglärd.
Något som jag tror att alla behöver få uppleva.

 

Maria Hansson

Maria Hansson

Jag gick Musikteaterlinjen 2008-09.

Jag valde Geijerskolan framför andra folkhögskolor för att de erbjöd flest och längst individuella lektioner i sång. De hade även en stor mångfald av kursinriktningar som man berikades av, bland annat för att olika människor med fritt skilda intressen samlades på samma plats vilket gjorde att man lärde känna människor man kanske inte ens träffat utanför folkhögskolan.

Efter mitt år på Geijerskolan kom jag in på Musikhögskolan Ingesunds musiklärarlinje som jag går mitt sista år på nu.

Jag minns tiden på Geijerskolan, som en av de bästa i mitt liv. Jag har många små minnen av fina stunder och lärorik utbildning.
Jag var 19 år när jag började på Geijerskolan och det var första gången jag flyttade hemifrån. Det var en social skolning och en skön mjukstart ut i det vuxna livet. Jag är också glad för den gedigna kunskapsgrund i musik och teater vi fick.

Det var på folkhögskolan man fick gro och utveckla sina talanger och kanske hitta nya så det har definitivt lagt grunden till att jag fortsatt med musik och teater.
För mig är folkhögskolan trygg, öppen och full av möjligheter.

Till de som funderar på att läsa på folkhögskolan, säger jag att de antagligen inte kommer att ångra sig. Det finns ofta möjligheter att forma sin egen utbildning. Det blir vad man gör det till beroende på vad man har för personliga mål. På musikteaterlinjen gäller hög arbetsmoral och ofta långa dagar. På andra linjer har man mindre på schemat och får ha eller utveckla disciplin att öva självständigt.

Om jag sammanfattar min tid på skolan med tre ord, blir det: Kärlek, svett och glädjetårar.

 

Caroline Wennergrund

Caroline Wennergrund

Jag gick Nordiska Rockmusiklinjen, med sång som huvudinstrument åren 2011-2013.

När jag tänker tillbaka på min tid på Geijerskolan så blommar alltid massa fina minnen upp, alla fantastiska speltillfällen, alla grymma musiker, både lärare och elever som jag träffade och inte minst min egen utveckling.

Under andra året gick jag rockprofilens fortsättningsår som är en songwriter-linje.

Det här året blev kanske det mest givande året spelmässigt, då jag och 6 till från klassen bildade bandet Pelikhan.

Från början var vi bara en vanlig skolensemble men vi upptäckte väldigt fort att vi hade ungefär samma sätt att skriva på och trivdes bra med varandra, därför bestämde vi oss för att spela in och släppa låtarna seriöst. Vi lade upp vårt material på spotify och alla sociala medier, anmälde oss till värmlandstoppen på P4 där vi låg på listan alla 10 veckor och anmälde oss också till musiktävlingen livekarusellen.

Av mina år på Geijerskolan är det nog här mitt starkaste minne är ifrån. Vi kom till länsfinal i livekarusellen och vann där en spelning på Karlstadsfestivalen Putte i parken. Vilken hysterisk lycka det var!! Så i somras spelade vi på festival, där vi också hade premiärspelning av den andra ep:n som vi släppte därefter.

Det var det som var så häftigt med Geijerskolan tyckte jag, man hann med att göra så otroligt mycket just för att man bodde inpå varandra och hade full tillgång till att repa varje dag.

Jag vet med mig att jag utvecklades väldigt mycket som sångerska under folkhögskoleåren, mer än jag kanske hade trott att jag skulle kunna… men jag tror att den största utvecklingen jag gjorde var som människa. Det är nog det jag kommer ha med mig mest från skolan, med en stor bonus på alla fina grymma vänner jag skaffade mig under tiden.

Folkhögskola som skolform tror jag faktiskt kan vara det ultimata sättet att djupdyka ner i något man vill lära sig, och det gäller nog alla ämnen… men jag tror att det kanske underlättar ännu mera inom just musiken för att det finns så otroligt mycket tid för övning och också det faktum att du är omringad av massa musiker att lira med eller ta hjälp av, speciellt om du bor på internat. Man liksom stänger ute resten av världen ett tag och får vrålsatsa på det man älskar i något år! Underbart.

Ni som funderar på att söka folkhögskola tycker jag ska anmäla er nu idag och söka. Jag har aldrig någonsin mött en enda själ som har ångrat sina folkisår!!

Om jag får sammanfatta min tid på Geijerskolan med tre ord: Gemenskap – Utveckling – Rock’n’ roll.