Ur TRE SYSTRAR av Anton Tjechov

I dag för jämnt ett år sedan dog pappa, den femte maj på din namnsdag Irina. Det var mycket kallt, det snöade. Jag trodde inte att jag skulle överleva det. Du låg avsvimmad, som död. Men nu har det gått ett år, det är inte svårt för oss att tänka på det, du har klätt dig i vitt, ditt ansikte lyser. (klockan slår tolv) Och klockan slog då också (Paus) Jag minns när far bars ut. Så musiken spelade. På kyrkogården sköts salut. Han var general, kommenderade en brigad, men det kom inte många. Det regnade visserligen, härligt. Häftigt. Regnade och snöade.

I dag är det varmt, man kan ha fönstren på vid gavel, men än har björkarna inte spruckit ut. För elva år sen fick pappa sin brigad och vi flyttade från Moskva, det var det minns jag mycket väl- i början av maj, just vid den här tiden, och allt stod redan i blom i Moskva, det var varmt, allt var dränkt i sol. Elva år har gått men jag minns det alltihop, som om det var i går vi reste därifrån. Herre Gud! Jag vaknade i morse, såg ljuset flöda, såg våren, glädjen vällde upp inom mig, jag fick en sån våldsam längtan till vår hemstad

 

Ur MEDEALAND av Sara Stridsberg

Kan jag göra någonting för att påverka beslutet? Skulle jag kunna få möjlighet att tala för min sak igen? Min man har lämnat mig och mina barn. Vi har ingenstans att bo. Vi har inga pengar. Jag kom hit för hans skull. Lämnade mitt hemland och min mor. Lämnade allt. Nu har jag ingenstans att ta vägen. Låt mig bara få prata med någon. Låt mig lägga fram min sak. Jag är säker på att någon skulle kunna förstå. Jag lämnade allt för hans skull. Nu har vi ingenting. Jag tänkte- Låt mig bara få prata med Kreon. Jag känner honom. Han är min vän. Han är vän till min man. Eller jag menar. Han är vän till ett kryp jag kände förut. En äcklig orm som jag skänkte mina bästa år.

 

Ur INVASION av Jonas Hassan Khemiri

En kväll ses vi på Söderbar, ett sånt där vanligt soft ställe … Hemtrevligt … Vi står där och snackar när jag plötsligt får syn på Henne … Så fin hon är. Mörka lockar och värsta sexiga läppar och lite såhär gullig uppnäsa och en stil som bara strålar Söder Klass … Det här är ingen jävla hood rat, det här är finaste varan, lyx stilen, ni vet en sån där tjej som pluggar universitetet och har föräldrar med BMW och bor bostadsrätt och köper SL säsongskort och har simkort på Sturebadet som hon knappt använder och hänger semestern i Alperna och DAMN! Hon är fin Kaplow!!! Hubbabubba!!! Grr!!!
Hon rör sig mot mot baren och som av en slump tar min bärs slut … (sveper desperat sin öl) Jag torkar svett händerna mot jeanslåren. Där är hon. Jag närmar mig, skålar min tomflaska i luften och ler mitt magiska leende … (svajig, stammande tonårsröst) W-w whats up?
Jag svär hon är nästan finare på nära håll … Inte för mycket smink, svart ulltröja, slitna jeans, sexiga svarta boots … Så fin … Och fast hon kör lite hard to get-stil känner jag att vi har något speciellt … Måste bara skötas snyggt … Lugn och fin, blocka ut nervositeten … Kontrollera rösten och sen … Och jag … Jag är precis påväg att säga mitt namn när … Vet inte varför men kan bara inte säga Arvind … Jag har alltid hatat det … Shit vad jag har blivit retad för det. Alla bara: “Vad sa du? Heter du Arvid?” Nej för fan. ARVIND. Med N!!! Jag orkar inte med samma förklaring som jag repeterat hela livet “Inte Arvid: ARVIND … Så istället lutar jag mig fram mot henne och säger: “Jag heter … Abulkasem.”